elajjnaa.blogg.se/asien

Befinner oss just nu i Sihanoukville, Kambodjas kust! Och njuter till fulla av sol, strand och bad!! Efter att ha rest runt i Laos och inlandet av kambodja/thailand var strandhäng mer än välkommet! Har dock idag (andra dagar på plats) hud som brinner o åtminstone i det helvita badrummet ser jag ut som en kräfta. Nåja duschad i kallvatten och insmord med aloevera känns det helt okej, imorgon kommer jag dock använda 50 i solskyddsfaktor och ligga under parasoll! Inte ens brännskador ska få förstöra dessa "semester" dagar här i lugnets lugna vrå! För atmosfären här är så layback, här om någonstans är atmosfären Leia! Ligger och tar det lugnt,  äter lite, dricker nått gott och sover;)

Kambodja so far har varit över all förväntan. Kastades oss in i Kambodjas historia direkt! Med en privatchaffis som två dagar körde oss runt tempel området i Angkor, detta var otroligt mäktigt, men mättande! I slutet blev det nästan suckande "ännu ett tempel"... eller som jag uttryckte det "jag ser inte templet för alla tempel". Det hade varit bättre såhär i efterhand att kanske ta några dagar mellan tempel besöken så det hann sjunka in mellan.  För avverka 10 timmar med att gå kika på stenar mitt på dagar i värmen tar kraft! 

En lite rolig händelse som på något vis så här i efterhand känns rätt kul var:

Första dagen hade vi sagt till vår chaffis att vi ville kika på solnedgången så han körde oss till ett ställe där den skulle vara som bäst, kl var då 17 och vi hade varit igång sedan 8! Det visade sig att vi var tvungen att gå uppför ett berg för att ta oss till denna punkt, så vi började gå.... vi visste att solnedgången skulle vara någon gång närmre 18, så vi tog det i lugnt tempo. Tillslut framme vid toppen skulle vi upp för flertal trappsteg som var (som på många andra platser i asien) dubbelt så höga motför i sverige. Det kändes i låren efter ha gått hela dagen! 

Uppe på toppen satte.vi oss ner med.sikt mot solen och kände att detta var ju verkligen en vacker plats. MEN så från ingenstans började det blåsa och småregna, när vi kollade på himlen blev vår fina nedåtgående sol omringad av.mörka moln, och jajemän halvvägs ner var den borta och stora regndroppar föll, så då var det.bara för oss att trava ner igen, det var den solnedgången! Solnedgångarna vi sett dessa veckor går att räkna på en hand. 

Efter vi avverkat templena var det dags för Kambodjas huvudstad. Där fortsatte vi historietrippen, nu däremot betydligt mer rörande och nära i vår tid. Vi besökte S21 ett museum numera men där det för mindre än 40 år sedan användes av Pol pots gäng för att förhöra, tortera och döda 21000 oskyldiga människor. Det var så rörande gå omkring där, bland cellerna människor tvingats leva i, se tusentals bild på fångar och se blodfläckarna som fortfande fanns kvar i byggnaderna.  Efter detta besök var jag knäckt! Jag har aldrig varit särskilt intresserad av historia och aldrig vetat vad som hände i Kambodja i modern tid. Av dessa 21000 som passerade S21 väggar tog sig 7 därifrån levande... med alla dessa intryck och av historien man läst besluta vi oss för att ta nästa anhalt dagen efter, Killing fields. 

Jag tänkte att det ej kunde bli mycket värre efter besöket på s21 men hade så fel! 

Ute på killing field fick man en audioguide, som hade hör och häpna en svensk guide,  en norrländsk röst! Väldigt smidigt med dessa audioguider , du går efter en numrerad slinga och hör på respektive ljudklipp vid varje siffra.  Du kan både pausa, spela igen eller hoppa över.. nåja så för att återgå till platsen. Killing field var kortsagt en avrättningsplats, människor från bla s21 kom hit med stor lastbilar, med förbinda ögonen och händerna fastknutna bakom ryggen. Sedan förvarades de i en lada för att en och en tas ut till en massgrav och dödas. Ej med ett enkelt nackskott (ty det var för dyrt) utan det kunde vara en bambupinne, en kniv eller yxa... Under polpots regi som varande i dryga 3 år dödades 3 miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen i Kambodja. Och just på killingfields finns över 120 massgravar, vissa uppgrävda andra är under vatten. Det är idag en väldigt harmonisk plats, med bänkar o grönska med överallt är det skyltar, gå inte över massgravar, trampa inte på ben.. för när man går där sticker det upp ben, vissa till och med tyget från offrets kläder sitter kvar. 

Det är så overkligt att detta faktiskt hänt men blev så påtagligt där ute, jag blev rörd till tårar flertalet tillfällen men när det blev som jobbigast var när vi kom till ett träd intill en massgrav..... ett träd där mammorna fick se sina små barn dödas, genom att bli hållna i benen och huvudena slagna mot trädet. I denna massgrav låg över 100 människor, kvinnor och deras små barn. Och detta skedde 1978, INTE ENS 40 ÅR SEDAN!!  Faktum är att vi får sverige var det enda västerländska land som fick komma in genom gränserna till Kambodja på den tiden, och vi fick ju se en uppmålad bild av landet och förmedlade till resten av världen att det var lugnt, i kambodja var allt bra! 

Förlåt om jag skriver så detaljerat, men jag vill verkligen att det även för er som för mig, väckas en väckarklocka om vad som faktiskt skett. Som sagt historialektionerna var aldrig någon hitt, men detta är ju inte ens länge sedan, det är 11 år före jag föddes.

Nästa äventyr värt att skriva om som på ett sätt är tragiskt men å andra sidan så fint är något jag verkligen kände att jag ville göra! Wildlifealliance, en organisation som hjälper vilda djur i Kambodja som på ett eller annat sätt skadats av människor, psykiskt och fysiskt! Det kan handla om att människor hugger ner deras skog och äter från deras plantage, sålts, används till turistattraktioner så som elefantridning eller "ta en bild med apan på stranden"😠 eller smuggling! De har omkring 1200 djur at the moment på deras center.  Med varje dag får de in samtal om fler djur som far illa. Det har räddat omkring 60000 djur sedan starten i början av 2000talet o 80% av dessa har det kunnat släppa åter i det fria, som är målet med deras organisation. Detta är dock inte möjligt för alla, såsom elefanter med protesben(pga av att han som liten fastnat i en fälla), lejon som försökt smugglas genom landet och ej hör till den naturliga faunan i landet m.m. 

WLA rehabiliterar djuren både psykiskt och fysiskt för att försöka få dem åter ut i naturen. Och har även speciella anläggningar där de vänjer dem extra för livet i det fria. 

Hur som åkte jag själv iväg på en tur, vi var en grupp på 5 personer med 2 guidar. Vi fick tillsammans med dessa gå "behind the scene" och höra historierna om djuren, mata vissa och kela med de som ej var förstörda psykiskt av människor som plågat dem.. det var berörande och fint att se hur dessa djur bli omhändertagna och vilka fantastiska människor det finns som brinner för dessa djurs välmående. Så nu kan jag skriva på cv:t kliat världen kärvänligaste gibbon på ryggen (det bästa hon visste), matat en elefant med bananer, stått mindre än 1 m från en leopard och fått svar när jag "hejjat" på deras vis, sett en tiger rulla runt och busa i en lövhög som om inga bekymmer fanns i hela världen, Sen har en apa plockat lus från mig;) mitt djurhjärta fylldes verkligen av kärlek efter en heldag på deras center! 

Nu är det goddagedags sluta skriva, försvinner detta inlägg försvinner oxå bloggen!

Om drygt en månad kanske jag är hemma igen, vem vet:):)