elajjnaa.blogg.se/asien

Är sliten o mör i kroppen, träningsvärken från Adams Peak börjar kännas i framförallt vader o framsida lår. Adams peak, var en upplevelse i sig o det gör/försöker de flesta som kommer till sri lanka göra, borde höra till topp aktiviteterna på tripadvice. Onsdag morgon ringde kl 1, o kl 2 börja vandringen. Helt mörkt ute, många gick med ficklampor på huvudet o andra (som jag själv) fick gå med försiktiga steg längst gatan som tog en mot "starten" av pilgrimsleden. Efter gatan var det gatustånd hela vägen,  som sålde allt ifrån mjukisdjur, plastblommor, mat till mössor o dunjackor. 

Om jag inte missminner mig är stegring upp 7km, o bergets topp är väl omkring 2500meter. 

Första etappen kändes helt okej, o jag o Eleonore skratta lite om vilken baggis detta var. Men ju högre upp vi kom desto brantare blev det, desto tyngre blev luften o trappstegen jobbigare ta sig upp på. Med 2,5 km kvar satte vi oss 30 min o försökte vänta in resten av sällskapet som vi gått ifrån redan i början av vandringen.  Men såg dem inte, så vi fortsatte... efter vägen mötte vi massa locals som var påväg ner, gick om några 80+ tanter med sina följeslagare men annars inte särskilt mycket annat folk. Men efter pausen! Då gick man som i en hjord av valrossar, många hade det fruktansvärt jobbigt o likt en skräckfilm hörde man tunga andetag bakom nacken på en. Micro pauserna blev fler o fler,  konditionen var det inget fel på, men luften kändes så syrefattig. Hjärtat fick rusa på ordentligt emellanåt. Men närmare 6000 trappsteg senare väl uppe på toppen var det värt allt slit! Turister blev varnade av polismän på plats att hålla reda på sina värdesaker då det blir trångt. O när man tog sig in på tempel området förstod man vad de menade. Locals låg i klungor o sov, vissa utmed murarna, i hörn skyddade från blåsten o vissa hade tur o fått plats i små skjul som fanns. De var ordentligt påpälsade, o så även jag.  Jag tog på mig alla kläder jag hade med mig i ryggan. För efter svettiga vandringen kändes vindarna där uppe, genom ben o märg! Utforska området, såg på det "berömda" fotspåren av Buddha/  Adam,/Shiva... beroende på vilken religion du frågar! O så ringde jag i klockan, första gången uppe på Adams peak, en ringning! 

Sen satte jag mig ihopkurad på en liten ledig plats bland alla andra besökare, strax efter halv 6 börja alls locals vakna o då blev det trångt kring höjderna som gjorde att man såg över muren o där solen snart skulle komma upp. 

I en timme stod vi där, turister, locals, barn, gamla, troende o inte troende, alla stod vi där salig blandning av människor, som packade sillar o såg när solen gjorde dagens entré. Var väldigt speciellt, men samtidigt gör såna där saker mig väldigt fascinerad.  Där stod vi, jag o några tusen till. Vi hade alla trots olika förutsättningar kämpat oss upp för 6 tusen trappsteg o nu stod vi här, tätt tätt o bara kolla på solen som steg upp! 

O efter den gjort det,  ja då gick vi ner! 

Just efter 8 var jag o eleonore nere igen,  o frukost.. toast, smör, marmelad, melonjuice o kaffe har väl aldrig smakat så gott! 

O länge sedan har jag sovit som när jag 23 h efter uppstigning o vandrat, åkt buss o tåg fick lägga mig i en säng... 

O nu som sagt 3 dagar senare får jag fortfarande påminnelser om Adams peak, särskilt när jag ska gå ner för trappor...