elajjnaa.blogg.se/asien

Indien, fr Jodhpur!

Publicerad 2016-03-18 15:24:03 i

Jag vet inte ens när jag senast skrev här.
Var jag ens i Indien då?
Nåja jag älskar Indien (åtminstone efter att ha varit här 2 veckor o åkt från Keralatrakterna i söder till att nu vara i Jodhpur som ligger rätt så långt norröver, är över 200 mil mellan. Så endel har jag allt hunnit se o uppleva efter otaliga timmar buss o tåg! 

Men man märker oxå att indien skiljer sig otroligt mycket  (vilket kanske vore rätt konstigt ifall det inte gjorde med tanke på hur stort det är!) Beroende på vart i landet du befinner dig. 
Kerala o Goa kändes det att det var mycket turister som besökte,  där fanns restauranger överallt,  mestadels på engelska. Folket är duktig på engelska, nästan varenda en jag prata med kunde man förstå å faktiskt göra sig förstådd hos.  Klädseln känns oxå väldigt chill, man kan gå runt i linne o shorts. Och människor fråga inte allt för ofta huruvida jag var gift eller inte. Tillskillnad från här i norr! 

Mumbai som är Indiens största stad imponerade faktiskt, är trots att den är STOR! gick det rätt bra lokalisera sig o hitta tillbaka till boende efter strosrundorna. Men dyrt! Förvisso berodde nog endel på att boendet låg i "finare området", med mycket turister.  En middag för en person gick på runt 300 rupies medan när man kom en bit utanför gick en middag på 4 för 250. Mumbai kändes trots sin storlek o med omkring 50% (15 miljoner!!) av befolkningen boendet på gatan/slummen som en säker stad, inte allt för många ögonen som titta på en,  eller människor som kom o tiggde. Kan ju även bero på området som var turisttätt o fanns mycket poliser med automat vapen på gatorna. 
För en som älskar att prova nya saker o gärna lite udda saker som jag själv, hann jag till min stora glädje med att delta i en mycket spännande aktivitet i mumbai!  06.45 på en strand intill mumbais strandpromenad omringad av höghusen, o morgonpigga motionärer som sprang på stranden. ...nämligen skrattyoga! 
Jag o en tjej från Skåne som jag reser tillsammans med, o kanske 40 st andra ställde oss i en ring med ledaren o grundaren av skrattyoga Kishore i mitten av cirkeln.  De var såklart väldigt nyfikna på oss som var det enda som ej var inhemska! Det började med rörelser, sträcka på sig andas o fokusera som mycket annan yoga. Sen var det lite konditions övningar i lag! O det må jag säga springa tillsammans med 90 åringar var en upplevelse!! Sen efter 45 minuter yoga börja skrattandet, säkert 20 min med vissa pauser skratta vi under ledning av Kishore. O det som i början kändes väldigt krystat blev mer o mer naturligt,  man drogs verkligen med i skrattandes,  när man kolla omkring stod vi alla där skratta högt, o glädjen spreds mellan oss. Sen skulle vi skratta o sprida god energi till både solen, vattnet, grönskan o marken och framför allt till oss själva "jag är det vackraste o mest begåvade som finns i hela världen"! Och faktum är att där jag stod med handen vänd som en spegel mot mig,  peka på min "spegelbild" kände jag mig som en riktig pudding!! 

Detta ställdes efteråt i kontrast till då gårdagens aktivitet. Rundtur i slummen. Där man verkligen fick se hur det människorna som lever där har det, 5-6 familjer delar på en "toalett" eller vad man nu ska kalla ett rör som rinner direkt ut i vattnet. Jobbar o sliter för nästan inga pengar alls. Men samtidigt är de så himla lyckliga.. o när jag gick där bjöds jag på så mycket leende o glädje att jag faktiskt börja tänka om lite. För människorna som lever sådär ska man inte tycka synd om, man ska inte sprida negativa energi i onödan. För många av dem har tak över huvudet, mat på bordet o håller sig friska. Så mycket mer behöver man inte för att faktiskt vara nöjd.... 



O för att hoppa till något hela annat är det faktiskt spännande hur man som vit, blond västerlänningar bli behandlad här. 
O i det ser jag stor skillnad från söder till nu i norr. 
Jodhpur, den blå staden... här är det många som ser efter en på gatan. Ler o hälsar glatt "namaste", försöker hjälpa en fastän det inte kan ett ord engelsk. Men oxå hur det faktiskt skiner upp när dom ser en. Många vill ta selfies tillsammans med en, ännu fler tar bilder i smyg. Men idag på gatan tog ändå priset, ett gäng kvinnor fick världens största ögon när jag kom o gick efter gatan,  hann slänga några ord sinsemellan o sen när jag var intill dem hälsa det glatt, barnen såg på mig med förundrande stora ögon o en visa tydligt att hon ville ta mig i hand!  Och jag såg riktigt i ögonen på kvinnan jag tog i hand hur detta var stort för henne. O jag kände mig som en riktig rock star! 

Med dessa rader utan röd tråd ska jag inte skriva mer nu. Internet är verkligen en bristvara här i norr! 
Men hälften av indien o hälften av detta äventyr är nu gjort. Kvar att besöka i indien är Pishkar,Jaipur,Agra, Varanasi o Delhi innan den 3/4 då flyger mot Nepal o ännu ett land ska utforskas.

Shit vad jag älskar att se världen! O samtidigt har jag emellanåt sån hemlängtan. .. jag drömmer till och med om att jag flyger hem. Men var inte oroliga, jag glömmer inte bort o njuta. Jag njuter av att vara här o nu,  o allt jag får möjligheten att uppleva. Men zigenare i mig verkar mer o mer hitta en trygghet o lugn i att vara hemma!

Indien, fr Jodhpur!

Publicerad 2016-03-18 15:24:03 i

Jag vet inte ens när jag senast skrev här.
Var jag ens i Indien då?
Nåja jag älskar Indien (åtminstone efter att ha varit här 2 veckor o åkt från Keralatrakterna i söder till att nu vara i Jodhpur som ligger rätt så långt norröver, är över 200 mil mellan. Så endel har jag allt hunnit se o uppleva efter otaliga timmar buss o tåg! 

Men man märker oxå att indien skiljer sig otroligt mycket  (vilket kanske vore rätt konstigt ifall det inte gjorde med tanke på hur stort det är!) Beroende på vart i landet du befinner dig. 
Kerala o Goa kändes det att det var mycket turister som besökte,  där fanns restauranger överallt,  mestadels på engelska. Folket är duktig på engelska, nästan varenda en jag prata med kunde man förstå å faktiskt göra sig förstådd hos.  Klädseln känns oxå väldigt chill, man kan gå runt i linne o shorts. Och människor fråga inte allt för ofta huruvida jag var gift eller inte. Tillskillnad från här i norr! 

Mumbai som är Indiens största stad imponerade faktiskt, är trots att den är STOR! gick det rätt bra lokalisera sig o hitta tillbaka till boende efter strosrundorna. Men dyrt! Förvisso berodde nog endel på att boendet låg i "finare området", med mycket turister.  En middag för en person gick på runt 300 rupies medan när man kom en bit utanför gick en middag på 4 för 250. Mumbai kändes trots sin storlek o med omkring 50% (15 miljoner!!) av befolkningen boendet på gatan/slummen som en säker stad, inte allt för många ögonen som titta på en,  eller människor som kom o tiggde. Kan ju även bero på området som var turisttätt o fanns mycket poliser med automat vapen på gatorna. 
För en som älskar att prova nya saker o gärna lite udda saker som jag själv, hann jag till min stora glädje med att delta i en mycket spännande aktivitet i mumbai!  06.45 på en strand intill mumbais strandpromenad omringad av höghusen, o morgonpigga motionärer som sprang på stranden. ...nämligen skrattyoga! 
Jag o en tjej från Skåne som jag reser tillsammans med, o kanske 40 st andra ställde oss i en ring med ledaren o grundaren av skrattyoga Kishore i mitten av cirkeln.  De var såklart väldigt nyfikna på oss som var det enda som ej var inhemska! Det började med rörelser, sträcka på sig andas o fokusera som mycket annan yoga. Sen var det lite konditions övningar i lag! O det må jag säga springa tillsammans med 90 åringar var en upplevelse!! Sen efter 45 minuter yoga börja skrattandet, säkert 20 min med vissa pauser skratta vi under ledning av Kishore. O det som i början kändes väldigt krystat blev mer o mer naturligt,  man drogs verkligen med i skrattandes,  när man kolla omkring stod vi alla där skratta högt, o glädjen spreds mellan oss. Sen skulle vi skratta o sprida god energi till både solen, vattnet, grönskan o marken och framför allt till oss själva "jag är det vackraste o mest begåvade som finns i hela världen"! Och faktum är att där jag stod med handen vänd som en spegel mot mig,  peka på min "spegelbild" kände jag mig som en riktig pudding!! 

Detta ställdes efteråt i kontrast till då gårdagens aktivitet. Rundtur i slummen. Där man verkligen fick se hur det människorna som lever där har det, 5-6 familjer delar på en "toalett" eller vad man nu ska kalla ett rör som rinner direkt ut i vattnet. Jobbar o sliter för nästan inga pengar alls. Men samtidigt är de så himla lyckliga.. o när jag gick där bjöds jag på så mycket leende o glädje att jag faktiskt börja tänka om lite. För människorna som lever sådär ska man inte tycka synd om, man ska inte sprida negativa energi i onödan. För många av dem har tak över huvudet, mat på bordet o håller sig friska. Så mycket mer behöver man inte för att faktiskt vara nöjd.... 



O för att hoppa till något hela annat är det faktiskt spännande hur man som vit, blond västerlänningar bli behandlad här. 
O i det ser jag stor skillnad från söder till nu i norr. 
Jodhpur, den blå staden... här är det många som ser efter en på gatan. Ler o hälsar glatt "namaste", försöker hjälpa en fastän det inte kan ett ord engelsk. Men oxå hur det faktiskt skiner upp när dom ser en. Många vill ta selfies tillsammans med en, ännu fler tar bilder i smyg. Men idag på gatan tog ändå priset, ett gäng kvinnor fick världens största ögon när jag kom o gick efter gatan,  hann slänga några ord sinsemellan o sen när jag var intill dem hälsa det glatt, barnen såg på mig med förundrande stora ögon o en visa tydligt att hon ville ta mig i hand!  Och jag såg riktigt i ögonen på kvinnan jag tog i hand hur detta var stort för henne. O jag kände mig som en riktig rock star! 

Med dessa rader utan röd tråd ska jag inte skriva mer nu. Internet är verkligen en bristvara här i norr! 
Men hälften av indien o hälften av detta äventyr är nu gjort. Kvar att besöka i indien är Pishkar,Jaipur,Agra, Varanasi o Delhi innan den 3/4 då flyger mot Nepal o ännu ett land ska utforskas.

Shit vad jag älskar att se världen! O samtidigt har jag emellanåt sån hemlängtan. .. jag drömmer till och med om att jag flyger hem. Men var inte oroliga, jag glömmer inte bort o njuta. Jag njuter av att vara här o nu,  o allt jag får möjligheten att uppleva. Men zigenare i mig verkar mer o mer hitta en trygghet o lugn i att vara hemma!

Indien, fr Jodhpur!

Publicerad 2016-03-18 15:24:03 i

Jag vet inte ens när jag senast skrev här.
Var jag ens i Indien då?
Nåja jag älskar Indien (åtminstone efter att ha varit här 2 veckor o åkt från Keralatrakterna i söder till att nu vara i Jodhpur som ligger rätt så långt norröver, är över 200 mil mellan. Så endel har jag allt hunnit se o uppleva efter otaliga timmar buss o tåg! 

Men man märker oxå att indien skiljer sig otroligt mycket  (vilket kanske vore rätt konstigt ifall det inte gjorde med tanke på hur stort det är!) Beroende på vart i landet du befinner dig. 
Kerala o Goa kändes det att det var mycket turister som besökte,  där fanns restauranger överallt,  mestadels på engelska. Folket är duktig på engelska, nästan varenda en jag prata med kunde man förstå å faktiskt göra sig förstådd hos.  Klädseln känns oxå väldigt chill, man kan gå runt i linne o shorts. Och människor fråga inte allt för ofta huruvida jag var gift eller inte. Tillskillnad från här i norr! 

Mumbai som är Indiens största stad imponerade faktiskt, är trots att den är STOR! gick det rätt bra lokalisera sig o hitta tillbaka till boende efter strosrundorna. Men dyrt! Förvisso berodde nog endel på att boendet låg i "finare området", med mycket turister.  En middag för en person gick på runt 300 rupies medan när man kom en bit utanför gick en middag på 4 för 250. Mumbai kändes trots sin storlek o med omkring 50% (15 miljoner!!) av befolkningen boendet på gatan/slummen som en säker stad, inte allt för många ögonen som titta på en,  eller människor som kom o tiggde. Kan ju även bero på området som var turisttätt o fanns mycket poliser med automat vapen på gatorna. 
För en som älskar att prova nya saker o gärna lite udda saker som jag själv, hann jag till min stora glädje med att delta i en mycket spännande aktivitet i mumbai!  06.45 på en strand intill mumbais strandpromenad omringad av höghusen, o morgonpigga motionärer som sprang på stranden. ...nämligen skrattyoga! 
Jag o en tjej från Skåne som jag reser tillsammans med, o kanske 40 st andra ställde oss i en ring med ledaren o grundaren av skrattyoga Kishore i mitten av cirkeln.  De var såklart väldigt nyfikna på oss som var det enda som ej var inhemska! Det började med rörelser, sträcka på sig andas o fokusera som mycket annan yoga. Sen var det lite konditions övningar i lag! O det må jag säga springa tillsammans med 90 åringar var en upplevelse!! Sen efter 45 minuter yoga börja skrattandet, säkert 20 min med vissa pauser skratta vi under ledning av Kishore. O det som i början kändes väldigt krystat blev mer o mer naturligt,  man drogs verkligen med i skrattandes,  när man kolla omkring stod vi alla där skratta högt, o glädjen spreds mellan oss. Sen skulle vi skratta o sprida god energi till både solen, vattnet, grönskan o marken och framför allt till oss själva "jag är det vackraste o mest begåvade som finns i hela världen"! Och faktum är att där jag stod med handen vänd som en spegel mot mig,  peka på min "spegelbild" kände jag mig som en riktig pudding!! 

Detta ställdes efteråt i kontrast till då gårdagens aktivitet. Rundtur i slummen. Där man verkligen fick se hur det människorna som lever där har det, 5-6 familjer delar på en "toalett" eller vad man nu ska kalla ett rör som rinner direkt ut i vattnet. Jobbar o sliter för nästan inga pengar alls. Men samtidigt är de så himla lyckliga.. o när jag gick där bjöds jag på så mycket leende o glädje att jag faktiskt börja tänka om lite. För människorna som lever sådär ska man inte tycka synd om, man ska inte sprida negativa energi i onödan. För många av dem har tak över huvudet, mat på bordet o håller sig friska. Så mycket mer behöver man inte för att faktiskt vara nöjd.... 



O för att hoppa till något hela annat är det faktiskt spännande hur man som vit, blond västerlänningar bli behandlad här. 
O i det ser jag stor skillnad från söder till nu i norr. 
Jodhpur, den blå staden... här är det många som ser efter en på gatan. Ler o hälsar glatt "namaste", försöker hjälpa en fastän det inte kan ett ord engelsk. Men oxå hur det faktiskt skiner upp när dom ser en. Många vill ta selfies tillsammans med en, ännu fler tar bilder i smyg. Men idag på gatan tog ändå priset, ett gäng kvinnor fick världens största ögon när jag kom o gick efter gatan,  hann slänga några ord sinsemellan o sen när jag var intill dem hälsa det glatt, barnen såg på mig med förundrande stora ögon o en visa tydligt att hon ville ta mig i hand!  Och jag såg riktigt i ögonen på kvinnan jag tog i hand hur detta var stort för henne. O jag kände mig som en riktig rock star! 

Med dessa rader utan röd tråd ska jag inte skriva mer nu. Internet är verkligen en bristvara här i norr! 
Men hälften av indien o hälften av detta äventyr är nu gjort. Kvar att besöka i indien är Pishkar,Jaipur,Agra, Varanasi o Delhi innan den 3/4 då flyger mot Nepal o ännu ett land ska utforskas.

Shit vad jag älskar att se världen! O samtidigt har jag emellanåt sån hemlängtan. .. jag drömmer till och med om att jag flyger hem. Men var inte oroliga, jag glömmer inte bort o njuta. Jag njuter av att vara här o nu,  o allt jag får möjligheten att uppleva. Men zigenare i mig verkar mer o mer hitta en trygghet o lugn i att vara hemma!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela